French 1839-1899 Alfred Sisley Galleries Alfred Sisley (October 30, 1839 ?C January 29, 1899) was an English Impressionist landscape painter who was born and spent most of his life in France. Sisley is recognized as perhaps the most consistent of the Impressionists, never deviating into figure painting or finding that the movement did not fulfill his artistic needs. Sisley was born in Paris to affluent English parents; William Sisley was in the silk business, and his mother Felicia Sell was a cultivated music connoisseur. At the age of 18, Sisley was sent to London to study for a career in business, but he abandoned it after four years and returned to Paris. Beginning in 1862 he studied at the atelier of Swiss artist Marc-Charles-Gabriel Gleyre, where he became acquainted with Fr??d??ric Bazille, Claude Monet, and Pierre-Auguste Renoir. Together they would paint landscapes en plein air (in the open air) in order to realistically capture the transient effects of sunlight. This approach, innovative at the time, resulted in paintings more colorful and more broadly painted than the public was accustomed to seeing. Consequently, Sisley and his friends initially had few opportunities to exhibit or sell their work. Unlike some of his fellow students who suffered financial hardships, Sisley received an allowance from his father??until 1870, after which time he became increasingly poor. Sisley's student works are lost. His earliest known work, Lane near a Small Town is believed to have been painted around 1864. His first landscape paintings are sombre, coloured with dark browns, greens, and pale blues. They were often executed at Marly and Saint-Cloud.  Related Paintings of Alfred Sisley :. | Dorf am Ufer der Seine | Regatta in Molesey | Weg der alten Fahre in By | Die Ufer der Oise | Langland Bay,Storr s Rock-Morning |
Related Artists:
Allan Ramsey
1713-1784 Rococo,Scottish
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Biljert, Jan Hermansz. van
Dutch, approx. 1597-1671